Minnesbilder från barndomen

Söderomsjöns skola

Den första skolundervisningen som börjad ges i Söderomsjön var redan i början av 1900. Undervisningen drevs då vid gårdarna Anderses och Erskerses. Det var en så kallad B-skola där man bedrev undervisning varannan dag.
1940 byggdes den nya skolan som fortfarande finns kvar i byn, men som nu är en persiennfabrik sedan 1987.
1940 var Söderomsjöns skola den modernaste skolan i Alfta kommun. Där fanns gymnastiksal, flera duschar och vattentoaletter.
1950 som sjuåring började min skolgång i Söderomsjöns skola. Gick där i årskurserna 1-2. Den första fröken som vi hade hette Ellna Lindqvist.
Årskurs 3-4 gick vi i Grängsbo skola ca 3 km från vårt hem. Vi fick då åka taxi till skolan. Fröken i Grängsbo hette Jenny Warpman.
Klass 5-7 gick jag åter i Söderomsjöns skola. Vi slutade skolan när vi var 14 år i klass 7. Då fick vi också första magistern som hette Ingvar Lundkvist.

Lyckoslanten

Har minnen från det jag gick i klass 3-4 att man fick en tidning som hette Lyckoslanten. Det var en tidining som sparbanken (nuvarande Swedbank) gav ut till barn, som sparade i skolan. Minns också att vi fick varje lördag ta med oss en peng (ofta 5- 25 öre) för att spara i ett kassaskrin som fanns inlåst i skolan och som läraren hade under uppsikt.
Man hade olika serie i tidningen Mest känd är förmodligen
Birgitta Lilliehööks " Spara och Slösa " om den sparsamma, präktiga Spara och den slösaktiga, köplystna Slösa.
Har hittat på internet att denna tidning fortfarande finns kvar och delas ut till barn från 9 år.

Första nummret av tidningen kom 31 oktober 1926 på Världsspardagen. Tidningen var ett led i den moderna skolsparrörelsen som utvecklades under 1920-talet och byggde på massmediespridning av sparpropaganda.


Om att ha "råkat i"

Har ett svagt minne från de första skolåret att jag fick "tics" som bestod i att jag blinkade oavbrutet när jag blev stessad. Man kunde bara konstatera att jag hade nog blivit skrämd av något med dessa blinkningar som följd. Boten bestod i att man skulle få tid hos och åka till "Nordsteds Johanna" i Alfta som gorde utkast. Har ur boken  "Grängsbo förr & nu" läst hur det gick till. Kommer att referera ett avsnitt ur boken som handlar om hur det kunde gå till.
"Vid smältningen hade hon en liten skopa av metall. I den smälte hon bly på järnspisen. Den som skulle kureras placerades på en stol med ett skynke över sig, sedan höll hon en större skopa med vatten i ovanför huvudet. I den häldes det flytande blyet i mindre portioner. Varje gång det fräste till bildades en "krumelur" i skopan. Av detta utläste hon orsaken till "iråket" . Under tiden detta utfördes lästes någon formel, men så lågmält att några ord gick inte att urskilja. Efter denna procedur skulle det ordnas för "utkast". Till det klippte hon lite av en nagel, en liten hårtest, några trådändar av något klädesplagg som den behandlade bar och möjligen något mer. 
Vanligtvis skulle vederbörande efter klockan tio på kvällen vara inne och låsa om sig. Helst skulle det vara låst hela natten". 

Jag har som distriktssköterska många gånger undrat över vad det var som gjorde att det var så mycket folk som anlitade dessa "kloka gummor" 
Hade dessa personer en magigsk kraft, som kunde läka ut det mesta, som man sökte för?
Eller var det så ont om sjukvårdskunnigt folk så man inte kunde söka av den anledningen?
Kunde det bara var tron, som kunde göra dessa underverk. 
Har själv som distriktssköterka märkt att tilltron till den som behandlar är till god hjälp för att få symtom att ge vika och att få sår att läka. Det är vad man idag kallar för placeboeffekter.
 

Mitt första arbete

Efter avslutad skolgång i årskurs 7 hade jag några veckors fortsättningskurs i skogsarbete. Det enda jag lärde mig där var att skogsarbetet skulle jag inte satsa på.
Första anställningen hade jag hos åkare Rickard Larsson i Viksjöfors. Min äldre bror Evald körde då lastbil åt honom och behövde en hjälplastare. Vi körde nattskift i tre månader. Det vi körde var massaved till Midnäsfabriken i Rengsjö och till  pappersfabriken i Marmaverken. Allt virke handlastades då på lastbil.
När detta arbete tagit slut fick jag anställning vid Edsbyverken där min far jobbade. Arbetade med möbelsnickeri tills jag skulle göra min militärtjänst.
Det var en nyttig läxa att se vad dessa arbeten hade att ge. Det var inget för min del och det resulterade i att jag sökte till ungdomsyrkesvägledningen i Edsbyn. Där träffa jag en riktig hedersman, som hette Einar Blombergson. Han var lärare i sitt yrke och  hade ovan nämnda verksamhet en kväll i veckan.  Denna man fick mig att tro på mig själv trots den låga utbildningsnivå jag hade, med bara 7 årig folkskola. Han fick mig att söka till folkhögskola.
Folkhögskoletiden återkommer jag till i en senare avsnitt.  

Skrälla Lake

Fiske var en av sysselsättningarna man hade som barn. Det började med att man fick följa pappa ut på sjön och meta med mask och metspö. Ju äldre man blev, mer avancerat blev fisket.
En av de tidigare fiskemetoderna var att "skrälla lake". Det gick att göra tidigt på hösten när isen nyss lagt sig och det inte kommit någon snö på isen. Genom den blanka isen kunde man se laken simma och man hade då försett sig men en sten eller kraftig träpåk, som man stötte med rakt ovanför laken, som då blev som förlamad. Då kunde man göra hål i isen och sedan ta upp fisken. 
Allteftersom åren gick och man blev större, blev också fiskemetoderna mer avancerade. Då kunde man lägga ryssja för lekgäddorna. Det fanns där vi bodde ett fint uppgrävt dike, som gäddan gärna gick uppefter för att leka. Där har fångats många fina gäddor. Det kund bli trångt om plats för det var flera som visste av detta dike. Då gällde det "först till kvarn" för att få så bra plats till sin ryssja som möjligt.

Nya livet

1966 var en vändpunkt i mitt liv. Det var då jag började vid Bollnäs folkhögskola.
Som 23 åring var det ett nytt liv som började, jag kan så här i efterhand konstatera att det var den roligaste tiden i mitt liv. Folkhögskolan är en undervisningform som jag önskar fler borde fått uppleva. Vilken chans för en person som mig, med endast 7 årig folkskolan, att falla tillbaka på. Målet var att läsa för att komma in på polisskolan i Solna. Efter två läsår sökte jag och kom in preliminärt. Eftersom det krävdes ett friksintyg innan den slutliga antagningen, fick jag boka tid hos läkare. Det visade sig inte vara så bra med synen. På grund av att jag behövde glasögon, då föll mina planer på polisyrket.
Fick snabbt lägga in en ny ansökan för en tredje termin. Under den terminen skulle jag söka andra utbildningar, men vad? Det var frågan.
Fick av en tjej som gick på samma skola ansöknings handlingar till sjuksköterskeutbildningen i Gävle.
Skickade in ansökningar till Gävle och andra utbildningar för att gardera sig till fortsatta studier.
Då sjuksköterskeutbildningen startade tidigt i Gävle så antog jag den utbildningen, för att inte stå där på hösten utan någon utbildningsplats.
Tillbaka till fabriksarbetet vill jag inte under några omständigheter.
Sjuksköterskeyrket var mycket främmande för mig och jag hade inte tidigare haft en tanke på detta yrke. Efterhand som utbildningen fortlöpte, blev den alltmer intressant och idag ångrar jag inte valet att jag fortsatte den påbörjade utbildningen.
Efter legitimationen till sjuksköteska började det verkliga arbetet. Jag blev fort klar med att det var öppen hälso o sjukvård jag ville arbeta med. Intagningskravet för att bli distriktssköterska var att man dels ska vara legitimerad och ha arbetat minst två år som sjuksköterska. När dessa år var avklarade sökte jag till distriktsutbildningen och då hamnade jag i Göteborg på Sahlgrenska sjukhuset för den teoretiska delen, praktiserade sedan vid Östra sjukhuset och vid Mölndals sjukhus.
Efter avslutad distriktsutbildning hade jag min tjänst i Rengsjö att komma till. Det var svårt att helt lägga av  tanken på fortsatta studier efter alla år som gått från folkhögskolan och till distriktssköterske examen. Jag avslutade då mina utbildningar med att läsa in 40 poäng i administrations för hälso o sjukvård. Läste på halvfart under två år. Utbildningen skedde på distans från Stockholms universitet och TBV i Bollnäs var samordnare av utbildningen.
Arbetade heltid på distriktet i Rengsjö och läste på halvtid.  Barnen var små. Det var en jobbig tid. Hade man gett sig in i leken så måste man fullfölja det hela. Efter detta fick det bara bli interna kurser, som arbetsgivaren erbjöd. Den utbildning som arbetsgivaren senare erbjöd var att läsa in en 10 poängskurs i läkemedelsförskrivning som gavs på Högskolan i Gävle.
Fortsatt intern fortbildning gavs varje år och var nödvändig med det arbete man hade genom att det är så styrt av lagar, avtal och den medicinska utvecklingen som hela tiden förändras.
   
Foto tagit 1966.

"Per-Albin torpet"

Föräldrarhemmet var beläget i Söderomsjön. Det var ett så kallat "Per-Albin torp". Det var en boendeform som den socialdemokratiske regeringsmedlemmen och stadsrådet Per Edvin Sköld var skapare av. En mycket bra beskrivning av vad det var för byggnation hittade jag på nätet http://www.wnj.se/  och som lyder som följer:

"Ett så kallat Per-Albin torp , en enkel hustyp med liten ladugård därtill som fanns i tusental, speciellt norr om Dalälven, som egentligen var en reform av Per-Edwin Sköld men som uppkallats efter dåvarande statsministern. Tanken var att ge säsongsarbetande skogsbönder/arbetare möjligheter till viss självförsörjning genom att bevilja förmånliga lån under förutsättning att man byggde efter samma planritning. Villkoren var noggrant angivna. Man tilläts variera köket i norr/söderläge men knappast mer".

Det jag minns är en mycket stor överensstämmelse med hur mina föräldrar levde efter dom villkor som hade satts upp för byggnationen. Dom hade fått en möjlighet att bygga sitt "småbruk" som det även kallades. Dom tillsammans fick skapa eget boende. De fick råda över det egna huset.

Min far arbetade till en början i skogen och hade jordbruket som bisyssla till självhushållet. Efter att han blivit sjuk och legat på sjukhus kunde han inte längre återvända till skogen. Det var då han kom till Edsbyverken och blev kvar där till sin pensionering. Under alla år skötte han tillsammans med den övriga familjen den bit jord han hade köpt in och odlat upp.

Det var mamma som stod för tillvaratagande av det som jorden och djuren producerat. Likaså skötseln av korna som var tre till antalen och den hushållsgris man hade varje år. Mjölken levererades till mejeriet i Edsbyn och en del av mjölken användes till det egna hushållet. Det var mest till smör, tjöckmjölk och ost. Många gånger har man fått veva den seperator som gjorde att  mjölken delades upp till grädde och mjölk. Även en smörkärna hade man, som skulle vevas runt i flera varv, innan grädden kunde bli till smör.

Mina föräldrar har berättat hur knapert de hade det med mat när de växte upp. Minns att mamma berättade när hon var ung fick de ibland doppa kokt potatis i saltlag. Det var den enda mat man hade för dagen. Det ger mig en förståelse för hur glad min mor var över att kunna fylla källaren med köttkonserver, sylt och potatis varje höst. Det här var tiden innan frysboxarna kom. Hon konserverade maten genom att koka glasburkar fylld med mat i en stor kittel. Därefter kunde de hålla sig i flera månader. Det krävdes att man gick och kände på locken att det var tätt så ingen luft hade kommit in i burken. Hade vakuumet gått ur glasburken fick man direkt tillaga maten och äta upp den.

Jag och mina syskon har aldrig behöva känna på hur det kunde vara att sakna mat för dagen. Vi hade inte något överflöd av saker, men de saker vid hade och fick var ofta så mycket mer värda och efterlängtade.
Föräldrarhemmet i sitt ursprungliga utseende

Midsommar

Mitt minne av barndoms midsommar var att då fick man saft och bullar. Minns att min mor alltid kokade saft på essens och socker till midsommarhelgen. Det fanns då olika smaker att välja på som hallon eller med jordgubbssmak. Saft var något som bara kokades till midsommarhelgen och ev. till någon annan högtid som skedde under sommarhalvåret.

Vid midsommaren skulle också hemmet prydas med att unga björkar sattes ut som inramning vid förstubron till huset. Inomhus smyckades det med blommor iform av både buketter och blomsterkransar.

Kan inte minnas att man åt sill och färskpotatis i vårt hem under midsommar. Sill och potatis var mest vardagsmat på den tiden. Glödstekt strömming var mycket vanlig föda på vårt matbord. Det fanns en strömmingshandlare vid namn Jonas Hedberg som åkte runt varje vecka och sålde färsk strömming. Den strömming som "strömmingsJonas" levererade saltades ofta in för glödstekning eller användes som färsk till strömmingsflundror.
Det gjordes festmat till midsommar, fast just inte sill och färskpotatis. Färskpotatis fanns inte färdig att ta upp ur det egna landet och var inte att tänka på före hösten. Den kunde knappast ens köpas i affären på den tiden som var 50 och 60 - talet. 

Ölsupa

Kan beteckna mig som allätare. Jag brukar äta det mesta som bjuds utom ostron och ölsupa.

I min ungdom fick man en soppa som var kokt på svagdricka och kallades i våra trakter för ölsupa. Har även hört att det kallas för barnsöl. Det var något som skulle serveras då man hade fått barn. Man ansåg att ölsupan skulle öka mängden av bröstmjölk.

Det var sed att grannarna skulle komma och bjuda på barnsöl. Under 1800- och tidigt 1900-tal var det vanligt att även männen också ville ha sitt barnsöl, vilket ofta urartade till supfester som troligen inte var så uppskattade av den nyblivna modern.

Recept på ölsupa:

Blanda ½ l vatten med knappt 1 l svagdricka och låter det få ett uppkok. En kaffekopp (1½ dl) vetemjöl vispas klimpfritt i ½ l mjölk som soppan reds av med genom flitig vispning. Smaksätt slutligen med 2 msk sirap och ½ msk salt. I soppan, anges i receptet, går det utmärkt att lägga tärningar av torkat bröd eller bitar av spisbröd, skarschpbröd. Vill man pröva receptet nu smakar det gott med rostade vita brödtärningar i soppan.

Källa: Folk och Festmat i Hälsingland

"Ville i Momåla"

Under min tid på Bollnäs Folkhöhgskola kom jag i kontakt med Vilhelm Mobergs böcker. Läste det mesta som fanns på skolans biliotek och som var skrivet av Vilhelm Moberg.
"Ville i Momåla" var en pseudonym han använde när han skrev tidningsartiklar.  
 Vilhelm Moberg var själv elev vid Grimslövs  folkhögskola under åren 1916-17. Månaderna på Grimslöv sammanfattade Moberg i dessa ord, som ger den upplevelse folkhögskolan innebär:
"Hade vanvettigt roligt kamratliv med dans och flickor och amatörteater och allt möjligt spektakel, läste igenom folkhögskolans biliotek, men lärde just ingentin på lektionerna." 

Vem var denne förtrollande författare?

Författaren Vilhelm Moberg föddes den 20 augusti 1898 i ett soldattorp strax utanför byn Moshultamåla i Algutsboda socken i Småland. Skogen, de steniga tegarna, fattigfolkets strävan och motståndet mot överheten präglar hans författarskap - samt hans eget liv.

"Soldatstugan låg på en backe mitt inne i skogen - en blandskog av barr- och lövträd. Några åkerlappar av ett par tunnlands storlek hade brutits upp omkring den; här var naturen för övrigt oförändrad sedan skapelsens morgon."

Så beskriver Vilhelm Moberg själv sitt  barndomshem i sin bok "Berättelser ur min levnad".

Källa: Kristina från Duvemåla

De böcker som fanns på folkhögskolans bilioteket och som jag läset var följande:

Rasken.

Minns att jag började läsa just denna bok och blev så fascinerad av hans sätt att skriva och berätta om den indelte soldaten 132 Rasks liv och hans familj. Här skildras med mustig, tendensfri realism en indelt soldat, hans dårskap och förvillelser men även hans slit för sig och de sina på det lilla torpet. Vi fick flera år senare se denna bok filmatiserad och visad i TV.

Rid i natt!
 
Var 1941 den mest lästa boken i Sverige. Mobergs tydliga anti-nazistiska hållning uppmärksammades inte enbart i Sverige. Boken var tydligen så kontroversiell att den brändes på bål i Nazi-Tyskland. Boken är fortfarande lika aktuell trots sina 68 år sedan den skrevs.

Soldat med brutet gevär.

Den handlar om Mobergs egna barnupplevelser men tar också upp viktiga händelser, personer och debatter. Romanen handlar också om hur man som ung påverkas av det omkring en, i det här fallet bland annat första världskriget.

Utvandrareposet

Förmodligen är det dem mest uppskattade svenska böckerna någonsin. Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna och Sista brevet till Sverige.
Böckerna är filmatiserade och behöver ingen närmare presentation

Din stund på jorden.
En vacker och smått vemodig berättelse om en svenskamerikan som blickar tillbaka. En skildring hur människan påverkar sitt eget levende och får leva med dess konsekvenser.

Människan Moberg.
Som ung var Moberg politiskt engagerad och var bland annat med i Socialdemokraternas ungdomsförbund. Sedermera intog han ståndpunkten, att som författare måste man vara fri och oberoende. Följande citat säger en hel del om Mobergs tilltro till politiker.

"När en politiker säger att vi sitter i samma båt så var på din vakt, det betyder att det är du som ska ro."

Vad kan vara mer sant även i 2009 års Sverige.

Den 9:e augusti 1973 drunknade Vilhelm Moberg invid hemmet i Roslagen. I köket hittades en lapp skriven av Vilhelm: "Klockan är tjugo över sju, jag går att söka i sjön, sömnen utan slut."

 

"Fettisdagsgubbe"

I min ungdom var det sed att man skulle klä ut sig till "fettisdagsgubbe". Det var en så viktig händelse att man fick lov från skolan den dagen. Seden gick ut på att man klädde ut sig med gamla kläder. Allt för att ingen skulle känna igen personen bakom maskeringen.

Man gick mellan olika gårdar och fick då gåvor i form av fettisdagsbullar, pengar, frukt och annat godis. Det var mycket roligt när man kunde hålla sig anonym.

Har på Nordiska museets hemsida sökt och funnet följande skrivet ang. fettidsdagen.

"Benämningen fettisdagen kan ha kommit av att man under den katolska tiden skulle äta mycket och fet mat före fastan

Fettisdagen var sista dagen man skulle ha med sig lyse ut i ladugården och första dagen på året då aftonvarden skulle ätas vid dagsljus. Fettisdagen betraktades nämligen på många håll, i alla fall under 1800-talet, som en brytningspunkt mellan vinter- och sommarhalvåret.

Vädret under fastlagen

Genom att studera vädret under de tre dagarna i fastlagen kunde man få reda på hur skörden skulle bli under året. Långa istappar på fastlagsnatten ansågs över hela landet vara ett gott tecken, då skulle stråsäden och linet bli långt. God spannmålsskörd skulle det också bli om fastlagen var klar, torr och helst också solig. Om det tinade på fettisdagen så att det blev takdropp skulle korna mjölka bra under sommaren och lika stora som dropparna var skulle sädeskornen bli.

Fettisdagskvällen avslutades med dans. I den borgerliga traditionen förekommer maskeradbaler och skridskoåkning par om par. Knäck ingick i fettisdagens frossande. Den gjordes i strutar som sattes i en stor balja med snö".
Som synes är det fortfarande aktuellt att gå  fettisdagsgubbe i Alfta.

Fettisdagsgubbar hittar man fortfarande i Alfta

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

Bengt Haag | Svar 25.09.2018 21.07

Hej
Min mor gick till henne och fick hjälp bland annat med utslag på kroppen. Finns någon foto eller beskrivning på hennes person. En dotter som tog vid ?!

Bengt Olsson | Svar 22.02.2015 11.20

Jag är barnfödd i Los och min mor var till Norstedtsjohanna med mig som spädbarn eftersom jag skrek hela nätterna. Efter det besöket blev jag tyst.

Stig 22.02.2015 13.00

Hej Bengt!
Det var många som var till Norstedsjohanna. Har själv varit till henne som barn. Hon finns inte längre i livet.
Mvh
Stig.

Margit Evertsson | Svar 16.11.2014 16.42

Spännande. Norsteds Johanna var min pappas moster. Hon hade många besökare och inte minst så "botade" hon många enligt många berättelser.MVH
Margit

Stig 16.11.2014 19.13

Hej Margit!
Den dåvar med provinsialläkaren kunde hänvisa kunder till henne. Har läst i en veckotidning att han ansåg Johanna var bättre än skolmedicin.
Mvh

eva åhlander | Svar 16.11.2014 13.00

hej kul att läsa det du har skrivit.jag har åxå varit till alftagumman..kände igen proceduren som hon gjorde..det var på 60-talet..jag är född på 50.talet.

Stig 16.11.2014 16.29

Hej Eva!
Det är många med mig som har besöka "Nordsteds Johanna". Själv är jag född 43 då det var nästan lika vanligt att gå till henne som att gå till dr.
Mvh

Anita Jonsson | Svar 22.06.2014 13.49

Hej! Mycket trevlig läsning,jag känner igen igen en hel del av det som skrivits,eftersom jag själv är fyrtialist.

Stig 22.06.2014 20.48

Hej Anita!
Tack för ditt fina omdömme.
Mvh
Stig

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

15.10 | 06:20

BENJAMIN INGROSSO

...
13.10 | 11:07

Blir L2 BENJAMIN och vad heter han i efternamn?

...
13.10 | 10:57

V 9 GREASE

...
13.10 | 10:52

L 2 Benjamin

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS